Wanna know my secrets?

Förstår ni hur ensam man känner sig när man vaknar mitt i natten av att man knappt kan andas och det inte finns någon där som kan hjälpa en eller lugna ner en? Hur övergiven man känner sig när man ber en person att hålla en sällskap, just pga denna rädsla, och personen har nått "viktigare" att göra? Vad kan vara viktigare än att hjälpa och stötta de man älskar? Nothing I tell you! Och speciellt inte ett spel...

 

Sen i måndags har jag fått i mig två mackor, en halv burk köttsoppa och lite blåbärssoppa - det lilla pga den där halsen jag berättade om tidigare. Natten tills igår så vaknade jag och kunde knappt andas. Om man känner panik i en sån situation? Eh, jovars. Jag lyckades iallafall få bort det genom att tvinga i mig vatten samtidigt som jag stod vid ett öppet fönster.

 

Igår hade jag ett tryck över bröstet och svårt att andas hela dagen, min hals gjorde fortfarande ont och var svullen, mina underarmar domnade bort till och från och jag kände mig så jävla rädd. Riktigt bra övning för min ångest det där... Jag ringde iallafall till 1177 som tyckte att jag skulle åka till akuten. Att sitta här, ensam med ett litet barn på 2 år, gör det inte så smidigt att bara lämna allt och åka till akuten. Men ni vet att jag har världens bästa föräldrar va? Inte? Nu vet ni det iallafall.

 

Jag ringde mamma och sen ringde jag till pappa. Klockan 20.30 stämplade dom in hos mig, mamma stannade kvar hos Hampus och pappa åkte med mig till akuten i Oskarshamn. Jag har tydligen körtelfeber. Något som är ganska farligt eftersom mjälten och levern (eller mjälten och njurarna, inte säker på vilket) kan förstoras och då riskera att brista om jag skulle få en stöt i magen. Verkligen bra psykiskövning för dödsångesten detta som sagt. Hmm...

 

Förstår ni vilka underbara föräldar jag har och hur tacksam jag är för att de finns? När de åker hit från Vimmerby sent på kvällen för att hjälpa mig och de inte kommer hem till sina hem förrän runt midnatt och sen ska upp och jobba tidigt dagen därpå. Finns inga ord som kan beskriva hur skönt det kändes när de bara släppte allt och kom hit för att hjälpa mig när jag var så rädd. Lättnaden när de kom hit och lyckan över att de alltid finns där för mig ♥