. 1 Månad Som 2-barnsmamma .


Igår var det en månad sen Hampus föddes. Jag har lite svårt för att få in i huvudet att den här månaden gått så fort, samtidigt som det känns som att han alltid funnits här. Han äter som han ska och han sover som han ska. Med 3-4 h mellanrum med andra ord. Får han inte mat direkt när han börjar känna sig hungrig så tror han att han ska svälta ihjäl och börjar bygga upp ett illvrål. Om man nu kan kalla det där lilla pipet för det.

Här om natten sov han från 1 till 7. Så länge har jag inte sovit i ett sträck på flera månader. Lyx natt. Han går upp ca 200g/vecka och växer 1 cm i veckan. Han har gått upp nästan exakt 800g sen han föddes och vuxit 5 cm. Själv kan jag meddela att jag bara har ynka 2.4 kg kvar till min inskrivningsvikt på MVC. Detta trots att jag inte ens gjort något försök att bli av med dom.

Amning is the key to all the secrets.

. Min Fina ♥


Min stora trollunge har varit här och hälsat på idag. Och en sväng igår också. Hans farmor bor granne (nästan) med oss så då har de varit här små svängar på mornarna då han är hos henne för att kunna gå på sommarsimskolan. Lycka att han kommer hit även att det inte är "min vecka" ♥ Sen tycker han att det är spännande att gå vägen mellan våra lägenheter, nästan själv. Det tyckte en annan också då man var i hans ålder. Två dagar kvar sen kommer han och stannar hos oss i en vecka.

Och i helgen blir det mini-semester till Öland.
Wooho!

. Thanks For Making My Day .


Efter att ha haft en morgon som var skit, rent utsagt, så blev eftermiddagen och kvällen kanon. Joanna, Marcus och deras lilla Cassandra kom, som sagt, hela vägen från Örebro och hälsade på oss. Vilka underbara människor! Vi har redan bestämt att vi ska åka upp och hälsa på dom så fort vi skaffat en bil och jag hoppas att de kommer ner till oss många fler gånger.

. Lång Resa .


Vi ska få grillfrämmande här hemma idag. Vi har inte haft så många som varit här och hälsat på än. Förutom våra familjer så har det faktiskt bara varit besök från andra 2 gånger. Första var Malin Andersson och Liam som tittade förbi en snabbis dagen efetr att vi hade flyttat in. Sen helgen under helgen så kom Dannes kusin Rob och hans tjej hit och grillade.

Anledningen till att vi inte haft fler här, för att se hur vi bor eller hälsa på Hampus (besöksdragplåster), är för att vi först och främst velat att Elias ska komma in i allt detta nya. Efter att ha varit själv och fått all uppmärksamhet i närmare 6 år så är detta en stor omställning för honom. Dessutom har vi just flyttat så det är ganska rörigt i hans liv just nu. Och här i lägenheten = inte ett ställe man vill bjuda hem folk till.

Men idag kommer det alltså lite folk och hälsar på. Det är Joanna och Marcus som åkt ända från Örebro med deras lilla Cassandra för att komma och hälsa på oss. Det är första gången jag träffar dom, då Joanna är en gammal vän till Danne, men jag har redan börjat tycka så otroligt bra om den tjejen så det ska bli jätte kul att äntligen träffa henne.

. Mission Impossible .


Hoppas att ni alla hade en lika lyckad midsommarafton som jag hade igår, för min var kanon! Först åkte vi ut till papsen för att äta lunch och leka lekar. Jag var inte sötast men visst fan sög jag bäst. Säg nått jag inte visste. Efter det åkte vi och lämnade Elias hos hans pappa. Alltid denna värk i mamma-hjärtat då jag lämnar honom...

Hem för att hämta barnvagn och göda den nyaste familjemedlemmen. Sen ut till svärmor för att grilla och ha lite femkamp. Underbart sällskap med mycket skratt och god mat. Hampus sov som en stock både då vi var hemma hos pappa och hos Annelie. Vaknade bara nån kort stund för att äta.

Det resulterade dock i att han vaknade klockan 03.55 i natt och somnade inte om förrän ca 2 h senare och sen tyckte att han bara skulle ta små korta powernaps på 30 min/gång efter det. När han (vi) sen somnade ordentligt så vaknade jag innan honom och inledde mission impossible med att försöka lirka bort honom från mig utan att han skulle vakna.

I made it!

. Dags För Nått Nytt .


Kommer bli en hel del förändring här på bloggen
någon gång nästa vecka. Jag fick nämligen en "Aha-upplevelse" idag och insåg att min blogg blivit fucked up [fakt app] .  Faktoriserad ? Kategoriserad ? Den har en röd tråd. Eller två stycken skulle man väl kunna säga. Har ni upptäkt vilka? Och eftersom jag gillar att ha koll på läget och ordning och reda på torpet så kommer jag fixa om och ha mig här.

Jag ser i infon och bannern att det visst är dags för en uppdatering här iallafall.

. Mattesnille .

Imorse räknade jag ut att Danne och jag träffas i genomsnitt 1.5 h / dag denna vecka. Deprimerande. Vet dock inte vilket som är mest deprimerat - det faktum att vi knappt hinner gnugga geggan ur ögonen innan det är dags för honom att åka till jobbet eller att jag räknade ut genomsnittet på vår dagliga tid tillsammans?

Denna vecka är det bara de här sötnötarna som är mina vapendragare ♥

. Smärtfritt .


Idag lämnade jag Hampus med sin pappa i 1 h för att istället spendera lite egentid med min stora trollunge. Vi drog till Hagadal för att vara med på lite sommar simskola. Det behöver vara bara jag och Elias ibland och min bära-Hampus-arm uppskattade pausen den också. Mina bröst var dock lite små irriterade på mig då vi kom hem igen, vilket Hampus snabbt rådde bot på.

Mitt första bortlämnande av Knodden gick smärtfritt för alla inblandade, förutom brösten då, och jag tror nog att det ska funka lika bra på torsdag då det blir Danne som tar Hampus till BVC och jag tar Elias till simskolan igen. Ska se om jag kan hinna få lite vettigt gjort här hemma nu också medan både barnen är susselsatta med annat.

. En Eloge Till Flerbarns Föräldrar .


Kvällens nattning av de båda trollungarna slutade med att vi låg i Elias bäddsoffa. Jag läste en bok, Hampus gallskrek om vi inte direkt upptäckte att han tappade taget om nappen och Elias stoppade fingrarna i öronen och gjorde sitt bästa för att överrösta sin lillebror.

Det här med att vara tvåbarnsmamma och att få tålamod, ork och tid att räcka till båda barnen är fan ingen lätt uppgift. Det får mig att inse att det var otroligt smart av mig att vänta närmare 6 år med att skaffa mitt andra barn istället för att köra på "att ha 2-3 år mellan barnen är ju bara bra" som många andra verkar tro.

Well - bullshit! Hade jag skaffat nr 2 innan Elias fyllt 3 så hade jag precis hunnit byta färdigt en bajsfylld blöja innan det var dags att ge sig på nästa. Nu är Elias så pass stor att han fixar sina toabesök själv och kan hjälpa mig att hämta blöjor till Hampus.

Sedan 45 minuter tillbaka så sover de båda iallfall, jag börjar få tillbaka blodcirkulationen i "bära-Hampus-armen" och jag tycker nog att jag fått tillbaka hörseln någorlunda på iallafall det vänstra örat. Samtidigt som jag lyfter på hatten x antal gånger, för de med +3 barn (och klarar av det), så går jag och lägger mig och väntar på att sambon ska komma hem från jobbet.

. Dödsångesten .


Fick en inte så rolig start på dagen idag. Jag vaknade ur en dröm då jag var tillbaka på förlossningen och operationsbordet. Då jag i drömmen kunde höra mina och Hampus hjärtslag dunka genom en EKG-maskin någonstans, så vaknade jag och satte mig käpprakt upp i sängen. Första gången som jag drömmer om förlossningen.

Konstigt då drömmar speglar ens undermedvetna och jag går och tänker, på det som hände, var och varannan dag. Jag borde väl drömma om det oftare? När folk frågar om det och jag berättar så känner jag hur halsen snör sig samman och tårarna är påväg att titta fram. Då skjuter jag det ifrån mig igen och klumpen i magen blir på så sätt ännu större. Dödsångesten.

. Update .

Jag har sagt i flera dagar nu att jag och Chayenne ska gå till Stegen. Jag har fynd-abstinens nämligen, då det var mer än 3 veckor sen jag var där (kanske 4) och jag måste verkligen dit. Har en del saker som jag vet att de har där som skulle passa perfekt här hemma. Men hittills så har det kommit något ivägen hela tiden. Imorgon ska jag dit och därmed basta!

Svärmor har varit här nu i eftermiddag. Hon gosade med Hampus och tog även med honom ut på en sightseeing i lilla Hultsfred. Danne och jag passade på att röja lite på nedervåningen. Lite fick vi allt undan - sakta men säkert så kommer vi längre in bland all bråte.


Igår röjde vi i trädgården. Hon som hade lägenheten innan bodde bara här i 4 månader och då mesta tiden av de månaderna var vinter så hade hon inte skaffat nån handjagare/gräsklippare och inte heller fixat bland rabatterna så det var en djungel här tills för någon dag sen.

Har även träffat våra grannar
för första gången och de verkar jätte bra allihop. De som bor till höger om oss berättade att de bott här sedan husen byggdes - 65. De måste verkligen trivas. De var snälla och lånade ut lite redskap till oss med så att vi kunde pyssla ordentligt där ute. Blev as bra! En hel del kvar att göra dock men har ju en hel sommar på oss att styra och ställa.

. Stuck .


Det är inte det lättaste att få något gjort här hemma då man har en liten Knodd som vill vara i ens famn hela tiden pga gaser i magen. När man inte ens hunnit göra dagens första besök på skithuset trots att klockan redan är långt efter lunchtid då är det illa. Vi vaknade iofs vid 12-tiden så än har jag inte varit vaken så länge.

Vi var och köpte Sempers magdroppar i förrgår, får se om det är nått att hänga i julgranen. Jag har för mig om att jag skulle undvika att äta vissa saker då jag ammade Elias. Detta för att han inte skulle få ont i magen. Nu är det tydligen inte så längre enligt BVC. Men nått annat, än att "bara" ge Hampus dessa droppar, borde jag väl kunna göra?

Någon som vet?

. Förlossningsberättelse - Hampus .


Söndagen den 29 maj klockan 8.04 vaknade jag av att min sömn stördes av värkar. De där som man inte lyckas bli av med oavsett hur länge man duschar eller om man knaprar alvedon. Låg kvar och halvslumrade i sängen fram till omkring 9.30 då jag istället gick upp och ringde förlossningen som sa att de såg fram emot att få in oss under dagen. Gick omkring och plockade lite här hemma ett tag innan jag tillslut väckte Danne. Tänkte att han kunde få sova ut lite ifall det skulle visa sig att det drog ut på tiden på förlossningen. Danne ringde till Peter (hans plast-pappa) och frågade om han skulle kunna köra till Västervik någon gång under dagen. Vilket han självklart sa att han kunde.

Värkarna kom och gick men de blev inte riktigt regelbundna. Vlora och Kim kom förbi en sväng. När de hade gått så sa jag uppgivet till Danne att jag inte hade haft en enda jävla värk under tiden de var hos oss och att det inte skulle förvåna mig om allting bara stannade av. Det gjorde det inte för värkarna fortsatte att komma titt som tätt och Danne klockade dom genom en app på sin mobil - as smidigt. Efter 1 h så tyckte vi att det var lika bra att Peter kom och körde in oss till förlossningen. Även att de inte var regelbundna så sa magkänslan att vi skulle åka in då det hade gått ganska fort då Elias föddes.

Kl 15.01 blev vi inskrivna. Barnmorskan, Ann-Sofie, konstaterade att jag var öppen 3-4 cm och att värkarbetet var igång, dock inte regelbundet, men de ville inte skicka hem oss. Efter lite lavemang och dusch så smällde värkarna igång. Drog på mig snygga skjortan och strax efter kl 16.30 så traskade vi in till förlossningsrummet. Ann-Sofie och Margitha satte CTG och dropp på mig och sen lämnade dom oss ensamma. Danne var fortfarande lugn som en filbunke, men började mer och mer inse att han nog skulle vara pappa innan dagen var slut.

Vid kl 17 kom A-S in och undersökte mig. Det var nu 5-6 cm och jag tyckte att det var skit lite. Hon skulle komma tillbaka runt kl 18 igen sa hon. Värkarna blev bara värre och värre och om Danne masserade ryggslutet på mig direkt när de satte igång så blev jag irriterad på honom. Inte arg, men så pass att jag var kort mot honom då de höll på att avta för att sedan bli from som ett lamm igen. Stackarn.

Omkring 17.30 så tyckte jag att värkarna kom lite väl tätt och Danne konstaterade att det var ca 2-3 minuter mellan dom och att de höll i sig uppåt 1 minut. Så vi ringde på klockan och A-S kom in. "Oj då, då är det nog bäst att börja förbereda för EDA'n". Jag reste mig upp och Danne ledde mig ut till toaletten. Jag sa till honom att jag minsann inte tänkte gå in dit själv så han fick snällt följa med in han också. Jag fick två värkar och när den tredje kom, klockan 18.05, så hördes ett "fjisch" ljud. Vi tittade på varandra och började as garva.

Det var vattnet som hade gått och vi pallade oss ut i korridoren igen. Där mötte vi A-S som sa till mig att lägga mig ner på britsen så att hon fick undersöka mig igen nu när vattnet hade gått. Hon satte CTG på mig och kunde inte höra bebisens hjärtljud så tydligt så hon ville sätta elektrod på honom. Jag var öppen 6 cm och hon försökte tömma ut mer fostervatten då huvudet fortfarande stod för högt.

Plötsligt så tryckte hon till ganska hårt, höll kvar sina fingrar och bad Danne trycka på en knapp. Margitha kom in, A-S sa nått till henne och Margitha tryckte på en annan knapp. Plötsligt strömmade det in folk. De hissade upp britsen så att jag lutade med huvudet nedåt. Någon, som stod bakom mig, sa att hon skulle ge mig brikanyl för att stanna av värkarna. En annan undrade om jag visste vad jag hade för HB och sa att hon var tvungen att ta ett nytt. En tredje satte ännu en slang i armvecket på mig. På mindre än 30 minuter öppnade jag mig de sista 4 cm.

Brikanylen gjorde att jag började skaka okontrollerat och de frågade gång på gång om jag frös och jag svarade att jag inte gjorde det. Hela tiden tittade jag på Danne som satt framför mig på en stol. Jag tittade på honom och frågade om han mådde bra. Om han var lugn och han sa a tt det var han. Någon sköterska kom fram och pratade med honom och förklarade läget. Läkaren - Karin, hade kommit in någon gång under allt tumult. Hon var klädd i joggingkläder då hon hade varit en trappa ner och sprungit på bandet då larmet kom. Hon sa till mig att navelsträngen hade kommit framför bebisens huvud och att A-S (som fortfarande hade sina fingrar i mig) tryckte upp den så att bebisen skulle få syre och att de var tvugna att göra ett akut kejsarsnitt.

Jag hade då börjat skärma av mig från allt som hände och svarade lite frånvarande att det var klart att de skulle göra det om de var tvugna. Karin och någon mer sprang iväg för att byta om till operationskläderna och de andra fixade med mig. A-S hoppade upp på britsen brevid mig för att fortsätta att trycka upp navelsträngen och allt kändes bara så overkligt. Som taget ur ett avsnitt av City Akuten. Danne fick inte följa med in och det sista jag såg, innan korridoren svängde av, var hans röda munkjacka i ögonvrån.

Sen kom jag in till operationsrummet. Där lyfte de över mig till operationsbordet och allt blev fruktansvärt rörigt och stressigt med en gång. De tryckte syrgasmasken över min näsa och mun och jag kände hur de tryckte fast operationslappar över min mage. Jag började få smått panik och jag kommer ihåg att jag tänkte "Här ligger jag och kan inte få fram ett ljud. Tänk om jag inte vaknar igen..." Det kom fram en manlig läkare som sa "Godnatt". Min käke domnade bort och sen minns jag inte mer.

3 timmar senare började jag vakna till. Jag frågade efter Danne och bebisen säkert 5 gånger. Hur de mådde, hur allt hade gått, om det faktiskt hade blivit en kille. Ingen visste egentligen så mycket men de "hade hört nått om" att det blev en kille och att det hade gått bra. jag fick inte träffa dom förrän 1.5 h senare. Min första tanke då jag såg dom var att Danne var snygg i outfiten de hade gett honom!? ♥

Allt hade gått bra. Jag var fortfarande lite försvunnen i dimman men lyckig. Dagen efter så kom Karin in och pratade med oss om hur allt hade gått och hur vi hade upplevt det hela. Hon sa att det var tur att vattnet hade gått då vi var på förlossningen och inte hemma. Hade vi inte varit där så hade Hampus inte klarat sig och jag hade riskerat att stryka med jag också. Denna upplysning har gett mig dödsångest och hur jag än försöker så får jag inte bort tanken "tänk om" ur mitt huvud. Hade vi väntat med att åka tills värkarna kom mer regelbundet så hade det gått riktigt illa. Det kommer ta ett tag att bearbeta detta men det kommer att gå, med tiden.

Idag, klockan 18.47 blir Hampus 2 veckor gammal. Han växer och mår bra.
Det är huvudsaken ♥

. Speedad Bebis .


Jag har druckit kaffe idag. Med andra ord så kommer Hampus att vara som ekorren i den animerade filmen "På andra sidan häcken / Over the Hedge" då han druckit energidryck. Jaja, det får jag ta. Jag har faktiskt hållt mig undan från kaffe sen jag drack två kopppar på BB dagen då mamma och Annelie hade med sig Elias och Tove dit för att hälsa på. Mitt kaffe drickande resulterade i att Hampus var vaken till 6 på morgonen.

Men snart får vi grillbesök så jag måste ta mig ur min halvdvala på nått sätt.

. The First Cut Is The Deepest .


Jag har varit och tagit bort mina nitar på magen också. Det har jag inte berättat om. Finns inte så mycket att berätta om egentligen mer än att jag fick mig en halvdan brasiliansk vaxning på köpet. 2 in 1 liksom. Jag fick även se min nitbeklädda mage i en spegel, när jag låg på MVC britsen, men då blundade jag snabbt som fan och sa till henne att ta bort den så jag slapp se.

Men Danne fick ta ett kort på eländet så att jag kunde ta mig en titt då jag kände mig redo för det. Istället dök bilden upp, helt oförberett, framför mina ögon då jag skulle kolla på en helt annan bild i Dannes mobil. Damn it! Aldrig blir det som man tänkt sig.

Ärret vill jag däremot inte kännas vid alls
. Känner mig obekväm med tanken att de faktiskt öpnnat upp mig. Haft sina händer i min öppna mage. Flyttat runt på mina inälvor. Blottat mitt innersta. Nej, det kommer ta ett tag att bearbeta det känner jag. På riktigt.

. Tusen Tack .


Nu är allt flyttat hit
från den gamla lägenheten, förutom hallamporna men de ska vi gå ner och hämta nu. Har slängt en hel del och även gett bort massor till stegen. Kommer också att sälja våra tv-möbler så småningom, måste bara få lite bättre ordning på resten innan vi tar tag i det.

Känner mig så dum som inte kan hjälpa till med något i princip, då jag inte får lyfta saker som är tyngre än Hampus (39?? g). I vanliga fall så hade jag hållt på att plocka och ha mig hela tiden, vilket gör det ännu jobbigare att bara sitta på röven och glo då Danne bär saker hit och dit i lägenheten.

Eller att bara stå och se på då alla bar tunga möbler och kartonger ut ur gamla lägenheten in i denna - jag kände mig lat och ivägen. Visst; de förstår och vet att jag inte får bära men jag känner mig dum. Det är ju mina (våra saker) och jag kan inte hjälpa till. Men jag är så otroligt tacksam för all hjälp vi fått. Tack alla!

. Ursäkta röran - vi flyttar för fullt .

dsc01861 (MMS)

Det är också anledningen till att jag inte uppdaterat här på ett tag. Jag har inte tid helt enkelt. Men ikväll så kommer jag nog sätta mig en sväng. En förlossningsberättelse är på G, as promised. Men riktigt när jag lyckats printa ner hela vet jag inte. Det märker ni...


. Mina Rockbebisar .


Vi har inte riktigt lyckas klura ut vem Hampus är mest lik av mig och Danne. Inte för att det spelar någon större roll egentligen men med Elias såg man direkt att han var en kopia av sin pappa. Något som till viss del har förändrats nu och lite beroende på vilka vinklar man ser honom ifrån.

Det är lite samma sak med Hampus. När jag först fick se han, då jag kom tillbaka från uppvaket (förlossningsberättelse kommer i helgen), så tyckte jag att han var jätte lik Danne. Men sen ser jag jätte mycket likheter från bilder på mig då jag var bebis. Fick även en kommentar här på bloggen där någon tyckte att han är jätte lik Elias, vilket i så fall innebär att Elias är mer lik mig än vad jag trodde.

Jaja. Jag älskar dom mer än själva livet iallafall ♥

. Trollunge Mys .


Elias och jag har haft morgonmys nu medan mina andra två killar sover vidare. Det gäller att få in stunder då det bara är jag och Elias också, samma som att Danne och Elias tar sina egna stunder lite då och då. Det var sånt jag oroade mig mest för under graviditeten - hur Elias skulle ta allting.

Det verkar som att jag oroade mig i onödan då han tagit detta med en ny liten familjemedlem väldigt bra. En stoltare och mer omtänksam storebror får man verkligen leta efter. Bara Hampus gnyr till lite så är Elias framme och ska trösta. Sen att Hampus är en otroligt lugn och tillfreds liten Knodd gör nog allt det nya ännu lättare då han inte kräver mycket alls.

Så än så länge så är det mesta nästan precis som det var innan Hampus tittade ut.

. Ingen Ordning På Torpet .


Mitt huvud är fortfarande helt grötigt. Jag misstänker att Hampus har suttat sönder det genom mina gigantiska, mjölkfyllda bröst. Om jag någon gång haft funderingar på att göra bröstförstoring så har jag slagit det helt ur huvudet under denna graviditet kan jag meddela. Stora bröst är inget jag passar i.

Vi har haft besök idag. I morse var svärmor och plastis här. Efter en stund tittade även min mormor förbi en snabbsväng. I eftermiddag så kom pappa + plastis, allra käraste syster och Malin förbi. Det har kommit och gått folk här hela dagen kan man säga. Hampus har sovit hela tiden och bara vaknat, som en väckarklocka, var fjärde timme för att äta.

Ingen vidare värd han inte.

. Mina .


Är det tillåtet att vara så här lycklig? Någon olaglig koppling måste det väl ändå finnas när man känner det som att hjärtat ska gå sönder av all kärlek man känner till dessa killar? Lycka. Kärlek. Det är så små ord jämfört med vad jag känner.

En obeskrivlig känsla.

. Äntligen Hemma .

Fyra dagar stannade vi på BB och fick alltså åka hem idag. Det är SÅ skönt att äntligen vara hemma. Inte ha några tider att anpassa sig efter, kunna röra sig fritt och sakta men säkert hitta tillbaka till vardagsrytmen. Pappa kom och hämtade oss och runt kl 14.00 var vi hemma.

Bland det första jag gjorde var att ringa till Elias och se om han ville komma bort till oss ett par timmar. Det ville han självklart och fram till 16.30 så lång vi och mös i dubbelsängen, familjen. När Elias åkt till sin pappa igen så tog Danne och jag en oplanerad powernap på 1 h.

Vi har gått tillbaka till bebisstadiet vi också nu - äter, sover, skiter.


Blogg Topplista
Personligt
Bloggpunkten.se RSS 2.0