Jag är ett medicinskt mysterium.

Jag och min kropp är inte bästa vänner nu. Inte insidan och jag iallafall. Eller kanske inte utsidan heller alltid men den är jag iallafall mer vänskapligt inställd mot nu när den börjar visa resultat från träningen. Men den där insidan alltså...
 
Kroppen har tydligen ställt in sig på att gå in i svältläge igen, vilket innebär att jag får tvinga i mig nått att äta då jag inte känner någon hunger. Något som inte går så bra då jag får kväljningar så fort jag bara tänker på mat och ännu värre då jag faktiskt får i mig något.
 
Jag har på två dagar redan gått ner 1,7 kg och trots att jag, under dessa dagar, bara fått i mig det nedan så är jag inte hungrig. Det är fruktansvärt frustrerande och ännu mer frustrerande att läkarna inte lyckats klura ut varför min kropp reagerar på det här sättet 2-3 gånger/år.
 
Jag älskar ju att äta i vanliga fall.
Aaaaaaaaaah...!
 

Nu bidde det tomt igen.

 
I eftermiddags åkte trollungarna till sina pappor och jag hade förberett mig med en lååång "Att göra"-lista för att inte bli rastlös idag, då jag heller inte skulle åka ut till Micke. Något som jag vanligtvis brukargöra de helger när knoddarna inte är hos mig.
 
Vad fan hände?! Här hamnar jag i soffan (som jag iofs har tvättat överdragen på - en i listan) med datorn i knät och har inte lust att göra någonting alls. Jag som hade förberett mig bra för att det inte skulle bli så här. Men jag ser ingen annan lösning än att jag helt enkelt får slappa till det ikväll och fortsätta att bocka av på listan imorgon.
 
Jag hann ju iallafall skura av altanen innan de mörka molnen dök upp.
Moln som det tydligen inte alls var nått regn i...