Majonnäsburken och två koppar kaffe.

 
Sitter och försöker få nån ordning i alla mina anteckningar om "Människosyn". Läser i boken, googlar lite och sakta men säkert så börjar jag allt att få ordning bland alla konstiga meningsuppbyggnader, särskrivningar och överstrykningar. Och framför allt - i mitt huvud.
 
Tänkte dela med mig av en liten berättelse som vår lärare läste upp för oss förra veckan. Låt er inte luras av rubriken - den här berättelsen får en liksom att tänka till lite extra. Lite djupare. Sånna är vi i vår klass - djupa tänkare.
 

Majonnäsburken och två koppar kaffe.
 
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordetframför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.

Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.

Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'Ja!'.

Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert livGolfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som, om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod, ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna.

Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.

En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
 

Ett kraftansträngande befriande.

 
Jag har lite svårt att samla tankarna till ett ordentligt blogginlägg, men eftersom det var över 1 vecka sen jag skrev nått sist så tänkte jag att jag skulle få till nått iallafall.
 
Skolan drog igång i måndags och redan dagen efter åkte vi iväg med klassen och mötte upp tvåorna vid ett vandrarhem strax utanför Västervik. Om jag skulle försöka förklara för er hur jag känner mig efter dessa tre dagar så kan jag inte göra det på ett annat sätt än att säga att jag känner mig så fruktansvärt tom. Uttömd. Men överfull, intill bristningsgränsen, på samma gång.
 
Alla dessa intryck man får, både av alla nya människor man träffar och av allt som man gör på plats, samtidigt som man sakta men säkert går på djupet hos sig själv - det tar på en. Men inte på ett negativt sätt utan mer som ett befriande. Ett oerhört kraftansträngande befriande.
 
När jag nu sitter hemma själv, efter att ha lämnat mina trollungar på dagis/i skolan, så är tystnaden nästan lite tryckande och jobbig. Samtidigt så är den så jävla skön för att jag då får en chans att samla alla tankarna och liksom sätta ord på vad det är jag känner.
 
Men trots att hjulet snurrar som fan där oppe i hjärnkontoret, men hamstern verkar ha tagit en låååång skitpaus, så ångrar jag inte en sekund att jag sökte till den här utbildningen. Jag känner bara mer och mer hur rätt den är för mig och jag är säker på att de här två åren kommer att bli otroligt roliga, känslosamma och väldigt utvecklande.

Det var den semestern det.

Jag har tydligen gått och blivit med jobb igen. Det var då fan vad jag var het på arbetsmarknaden helt plötsligt när det ska till att utbilda sig i höst. Jaja, jag anser att jag har semester iallafall då jag kommer att jobba i genomsnitt 3 dagar/vecka i 6 veckor och är sen ledig sista veckan innan skolan börjar.
 
Jag hann bara skriva in mig på arbetsförmedlingen igår och senare på kvällen så ringde telefonen, jag fick komma på intervju idag och i morgon börjar jag jobba. Andra gången, sen jag först kom i kontakt med arbetsförmedlingen (2004), som de hjälper mig att hitta jobb. Och då har dessa två gånger varit i år. Vad blir dom siffrorna i deras statistik?
 
Jaja, jag tackar och tar emot.
Jag är inte så bra på att bara sitta hemma och rulla tummarna ialllafall.