Pusslar och måttar.

 
Det skulle egentligen ha vankats 90-årsfest (40 år + 50 år) idag, men Hampus har tydligen gått och blivit förkyld så han och jag fick snällt stanna hemma istället. Om det är en riktigt förkylning eller om det beror på att han verkar ha fått i sig ganska stora mängder mölk (något som även påverkar hans polyper) och har utslag över magen, det vet jag inte. Täppt är han iallafall och näsan rinner som en kran.
 
Men jag känner mig väldigt nöjd med kvällens upplägg. Medan sambon är på fest och med största sannolikhet kommer vara bakis imorgon, så sitter jag med datorn i knät och scannar webben efter lite ny inredning. Det blir man minsann inte bakfull av. Sakta men säkert så pusslar jag ihop lite nytt till lägenheten. Saker som bildar en helhet och som, förhoppningsvis, får det stora rummet att bli indelat i sektioner - utan väggar.
 
Det blir nog bra detta ska ni se.

Ett kraftansträngande befriande.

 
Jag har lite svårt att samla tankarna till ett ordentligt blogginlägg, men eftersom det var över 1 vecka sen jag skrev nått sist så tänkte jag att jag skulle få till nått iallafall.
 
Skolan drog igång i måndags och redan dagen efter åkte vi iväg med klassen och mötte upp tvåorna vid ett vandrarhem strax utanför Västervik. Om jag skulle försöka förklara för er hur jag känner mig efter dessa tre dagar så kan jag inte göra det på ett annat sätt än att säga att jag känner mig så fruktansvärt tom. Uttömd. Men överfull, intill bristningsgränsen, på samma gång.
 
Alla dessa intryck man får, både av alla nya människor man träffar och av allt som man gör på plats, samtidigt som man sakta men säkert går på djupet hos sig själv - det tar på en. Men inte på ett negativt sätt utan mer som ett befriande. Ett oerhört kraftansträngande befriande.
 
När jag nu sitter hemma själv, efter att ha lämnat mina trollungar på dagis/i skolan, så är tystnaden nästan lite tryckande och jobbig. Samtidigt så är den så jävla skön för att jag då får en chans att samla alla tankarna och liksom sätta ord på vad det är jag känner.
 
Men trots att hjulet snurrar som fan där oppe i hjärnkontoret, men hamstern verkar ha tagit en låååång skitpaus, så ångrar jag inte en sekund att jag sökte till den här utbildningen. Jag känner bara mer och mer hur rätt den är för mig och jag är säker på att de här två åren kommer att bli otroligt roliga, känslosamma och väldigt utvecklande.

Att veta att man vet, men inte exakt vad man vet.

 
Det är konstigt det där med kvinnlig intuition. Att man plötsligt får en känsla från tomma intet - ett slags obehagligt pirr i magen. Att man genom intelligens och erfarenhet kan räkna ut när något inte står riktigt rätt till. Man kanske inte alltid vet exakt vad det är, men man vet ungefär inom vilket område, och tillslut så står hela sammanhanget klart för en.