Den enda semester som jag kommer ha i sommar är nu godkänd. Eller semester och semester - det gäller tre dagar som jag ansökte om ledighet på och det var inga problem med den saken. Men det gör mig faktiskt ingenting att jag inte får nån semester. Jag har trots allt gått hemma sen jan-11 pga att graviditeten med Hampus var så upp-och-ner.

Jag kommer hur eller hur att vara ledig:
- 29 maj. Hampus' 1-årsdag.
- 15 juni. Elias' första skolavslutning.
- 9 juli. Elias 7-årsdag.

High five på den!

Om tre veckor så tar Dannes syster studenten. Danne och Hampus ska då åka upp till Stockholm och fira henne. Dom ska vara där torsdag - lördag (hoppas att det bara blir lördag då jag annars kommer sakna ihjäl mig efter min Knodd...) och eftersom jag jobbar så ska jag inte följa med.

Men det går ingen nöd på mig (förutom Hampus-saknaden) då Elias kommer hit på fredagen. Vi har redan börjat planera vad vi ska hitta på för nått då, han och jag. Det var så länge sen som vi var ensamma så vi kände att vi skulle ta vara på tiden. Inga andra - bara vi.

• Ha picknick vid badstranden.
• Gå och bowla.
• Bada (i simhallen).

Åh, vad vi längtar nu Elias och jag!

Och fler saker ska vi nog lyckas hitta på att göra.

Ny vikt och nya mått togs idag. Då jag skrev in måtten i min kalkyl så trodde jag först att jag hade mätt fel men då jag gjorde om det så visade det sig att det inte alls var så. Så denna vecka har jag minskat 4,5 cm i både midje/-och höftmått och gått ner 0,3 kg. I.o.f.s så hade jag PMS-skiten vid förra veckans vägning och mätning och hade då ökat 3 respektive 1 cm på dessa ställen men ändå - jag är nöjd.

Idag står det storstädning på mitt schema. Kände att det var dags för det då det inte hinns/orkas med så mycket då jag kommer hem efter jobbet. Tar jag ett ordentligt tag idag så ska det väl inte vara så svårt att hålla efter det under veckorna kan jag tycka. Har jag fel? Började med övervåningen och har hallen och Hampus' rum kvar. Men Knodden ligger och sover just nu så passar på att ta en paus.

Det är jag fan värd minsann.

Idag har vi haft fest på jobbet. Vi har skålat i glas, ätit buffé och tittat på drillflickor. Det sägs att man ska äta tills man skäms men hur jag än försökte så skämdes jag inte då jag hävde i mig stora lass av ostkaka. Det är ju SÅ gott. Lite för gott egentligen då jag, som är laktosintollerant, nog egentligen inte skulle ha ätit de där mängderna av den som jag gjorde idag.

När magen var som mest uppsvullen av all ostkaka så var det dags att börja jobba igen. Och när det var en timme kvar av dagen så fick vi ett stort jobb som skulle bli klart innan kl 16. Även där kände jag att jag fan jobbar mycket bättre under press. Det high 5:ade vi på när jobbet var klart. Ny dag imorgon och nya tag med ett gäng sköna människor.

Sen kommer min stora Trollunge hit i morgon.

Vad kan bli bättre? ♥

• Jag har svårare för att mingla än vad jag tidigare trott.
• Att man aldrig ska åka till apoteket i Hultsfred direkt efter jobbet - kötid 45 minuter...
• Om någon planerar något som jag ska vara med på så kan det vara så att jag får reda på det 15 min innan jag kommer hem.
• Att jag inte borde äta allt för mycket frödinge ostkaka då jag är laktosintollerant.

Hampus har fortfarande inte lärt sig att sova helt i sin egen säng, utan blir hämtad av Danne eller mig någon gång runt kl 4 i princip varje natt. Tror han har sovit hela nätter i sin säng 2-3 gånger - högst. Nu verkar han dessutom hålla på att "byta rutiner" så han är otröstlig vissa nätter och bara sitter i sängen och gråter. Antingen för att han är övertrött eller för att han har magknip.

Ska ta upp detta med BVC nästa gång och se om dom har nått bra tips på hur man kan fixa sömnvanorna ordentligt. Jag kommer inte ihåg hur vi gjorde med Elias exakt, men han var ett sånt barn som ville sova själv i sin säng. Där hade vi gått och vankat av och an i 6 månader, burit på honom och kämpat med att vyssa honom till sömns, och allt han ville var att somna själv i sin säng. Vad smidigt allt blev då vi kom på det!

Hittade en lite rolig bild på en knodd som sover mellan sina föräldar (som Hampus gör hos oss). Så som bild nr 2 visar brukar det se ut då jag går upp och ska åka till jobbet på morgonen. Konstigt att den som är minst kan ta så stor plats? Hur ser det ut hos er?

Idag har jag bl.a fått lära mig att:

• Bensinen är 10 öre billigare i Vimmerby än i Hultsfred.
• Det inte uppskattas om man känner med en person (som man haft dispyter med för flera år sedan) då denna är i en situation som man själv befunnit sig i och därför vet hur jobbigt det kan vara.
• Jag jobbar på snabbare och effektivare då jag är stressad.
• Om man har linne på sig då man packar kartonger så ser man tillslut väldigt emo ut på underarmarna.

Igår fick jag för mig att jag skulle börja jobba redan vid klockan 6 idag, fast att jag egentligen inte börjar förrän kl 7. Och när jag ger mig fan på nått så brukar det oftast bli så. En gång snoozade jag alarmet, då det ringde vid 04.55, men sen gick jag minsann upp, drack min kaffe och åkte till jobbet.

Nu är sex dagar av städjobb färdigt och imorgon blir det åter igen att stå inne på Bokan. Me like! Fast iofs så gillade jag att städa också. Omväxling förnöjer sägs det och det kan nog stämma. Nu har jag även byggt på med armmuskler som jag inte visste att jag hade, har ont i större delen av kroppen och hoppas att min man kan komma hem och ge mig lite massage innan jag lägger mig som en klubbad säl i sängen.

Veckans vägning och måttagning är avklarad. Ni har säkert redan listat ut att det inte blev resultaten jag hade hoppats på. Eller jag vet egentligen inte vad jag hade hoppats på? Jag vet bara att PMS fuckar upp både kropp och själ då jag blir svullen, ökar i både mått och vikt och tror att jag börjar gå upp alla kilon jag förlorat.

Egentligen vet jag ju att så inte är fallet men det är lätt för hjärnan att spela en ett spratt. Och det är lättare för mig att gå på sprattet då jag vet att jag inte kunnat träna på cirka 3 veckor. Det känns förjävligt ska jag säga er. Jag känner hur jag säckar ihop och hur huden bara hänger och slänger runt kroppen.

Nu är det väl inte riktigt så illa men från att ha varit hyfsat fit till... det här(?!) så är det fan inte konstigt om jag skulle bli deprimerad. Finns det ingen sida på nätet som visar sjuuuuuukt bra hemma övningar som är effektiva och inte för avancerade att förstå sig på? Nån som vet?

Hur som:
Upp 0,2 kg på vågen idag och 3 cm runt midjan.
Jävla PMS....

Mycoplasma är det jag har i lungan. Skiten som jag tyckte att läkarna skulle ta en titt på. Alltså en typ av lunginflammation. Danne hade samma sak för några veckor sen så jag antar att det är han som smittat ner mig. Jag fick ingen antibiotika då det kan göra att det blir ännu värre om jag skulle åka på´t igen. Det jag kan göra är att ta cocilana och hoppas på att det ger med sig lite. Att jag har astma förvärrar ju läget litegrann och därför måste jag höra av mig så fort jag känner minsta försämring så att de då ger mig nått för det.

Det går två till tre veckor från att man smittats tills symptomen märks.

• Huvudvärk är mycket vanligt liksom muskelsmärtor samt torr, intensiv hosta som kan pågå i flera veckor.
• Vanligtvis får man bara en måttlig temperaturstegring men hög feber utesluter inte en mykoplasmainfektion
• Man hostar oftast inte upp slem, men om man drabbas av en vanlig lunginflammation efteråt, vilket händer i 10% av fallen, kan man drabbas av andnöd och slemmiga upphostningar.

Många tankar som far runt i huvudet. Tankar som jag vill tänka högt men inte kan. Tankar som missförstås av mig själv och med stor sannolikhet så blir det ett rent helvete om jag skulle uttala dessa högt. Vad är rätt - Vad är fel? Hur mycket skit kan en människa ta? Hur länge ska man behöva ta skiten? När rinner bägaren över och det är nog?

Jag ska nog inte blogga alls idag...

Ännu en söndag då det står vägning och mätning på morgonschemat. Jag har lite kluvna känslor nu efter dagens. Framför allt är det vägningen som jag grunnar på. Saken är ju den att jag går ner i vikt - vilket är bra. Men det är ju inte bara fett som försvinner just nu - det är också en hel del muskelmassa och det tycker jag inte om!

Det blir så då man inte kunnat träna som man brukar på 2-3 veckor men på onsdag ska jag se om jag kan förnya gymkortet igen. Då borde jag väl vara frisk tycker jag? Hur som helst så minskade jag 0,6 kg denna vecka och måtten har också minskat.

1,2 kg och 4 veckor kvar till min målvikt.
Det ska nog gå bra.

En regning dag i november, då Johanna och jag hade avverkat en loppistur, så fick jag veta att hon och David skulle gifta sig. Jag blev så glad att jag började lipa där - rakt opp-o-ner. Jag ammade fortfarande så jag skyller på att det var hormonerna som gjorde mig extra blödig, men det är ju inte riktigt hela sanningen. Lycka för deras skull snarare.

Det dröjde inte länge innan Johanna frågade mig om jag ville sjunga deras låt på bröllopet. En låt som David för flera år sen sa "Om vi någon gång gifter oss så vill jag att vi ska ha den här låten." Jag sa att jag ville fundera att tag då jag tidigare hade sagt nej både till mamma och till Johanna (Gren) att sjunga på dessa bröllop. För ca 3 veckor sen så tackade jag ja.

Idag var deras stora dag och då jag, som ni läst, har varit/är  genom förkyld och hostar lungorna ur kroppen så var jag nervös för att få en hostatack mitt i låten och förstöra den för dom. Jag behövde inte ha oroat mig - det gick jätte bra. Så bra att t.o.m Elias och Danne fick tårar i ögonen och bruden och flera av gästerna grät. DÅ är det bra. Jag hade svårt att titta på Johanna då jag visste att jag skulle börja lipa då gråten satt i halsen (blandat med hostan) hela tiden. Låten jag sjöng var denna.

Stort grattis till brudparet.

Ni vet att vi älskar er ♥

Fick gå hem från jobbet idag vid lunch. Ena stunden så hade jag på mig munkjackan och började svettas. Då jag sedan tog av mig den så frös jag istället. Snörvel och host om vartannat och jag kan riktigt känna hur förkylningen flyttar sig längre och längre ner i lungorna. As jobbigt.

Febern har jag inte vågat ta, för jag kan svära på att jag har det också. Och ser jag det blinka på displayen så kommer jag, om möjligt, bli ännu mer sjuk och det vill jag inte. Jag har viktiga saker att stå i. Så nu blir det att knapra piller, dricka mycket te & vatten, och vila vila vila så att jag är pigg tills på måndag då det är dags för jobb igen.

Har haft en sju-helvetes huvudvärk efter allt snörvlande och hostande på jobbet idag. Men jag är en seglivad jävel så jag tog en Ibumetin och jobbade vidare. Jag tänker som så att har jag lyckats krysta ut en bebis på nästan 4,4 kg och gått igenom ett akut kejsarsnitt - utan att skrika under någon utav gångerna, så klarar jag väl av lite huvudvärk. Right?

Nu är alla räkningar betalda också. Nått som ger en ännu mer huvudvärk då kontot ekar näst intill tomt. Njae, endel finns det allt kvar men jag hymlar inte med att det ska bli riktigt gött när jag får första lönen i maj. Som början på ett nytt liv typ. Kanoners! Ser iallafall ut att lösa sig med gymkortet. Blir att förlänga det i en månad iaf så att ni kan få se dessa in-på-bara-magen bilder som jag tjatar om.

Tror ni att ni kommer se nån skillnad?

• Förnya mitt gymkort.
• Att det ska bli maj så att jag får min första lön.
• Ha min stora Trollunge hos mig då jag saknar ihjäl mig efter honom.
• Att Hampus' utslag ska försvinna.
• Köpa ett hus - Ha råd snarare.
• Fixa i trädgården (den lilla gräsplätten vi har.)

Förkyld och hostig. Kul... Jag har säkerligen feber också men det tänker jag inte ta reda på för då känner jag mig väl ännu mer sjuk. Nej, jag dricker Echinacea Friggs och knaprar piller istället, för nu ska jag till jobbet.

Mitt gymkort har gått ut. Det känns riktigt skit måste jag säga och hade det inte varit för att bilskatten ska betalas nu i dagarna så hade jag kunnat förlänga det - men icke. Hur ska det nu bli med mina in-på-bara-magen bilder?! Jag kommer ju bli helt plufsig och hängig igen. Mina påbörjade rutor kommer att försvinna och min hållning kommer bli kass.

Känns som att jag får ge mig på att springa ute. Köra hårdare med mina hemma övningar. Kanske packa en matkasse och träna armarna med hjälp av den? Åååååh, min finare kropp - lämna mig inte! Vilken tur att Cilla börjar med pepp-veckan igen nu på måndag. Känner att jag kan behöva den. Men nu ska jag gå och göra mina hemma övningar.

Kanske lyfta lite på soffan också. Det får vi se.

Hampus' farbror var med på TV3's "Sjukhuset" nu ikväll. Det hade vi helt glömt bort att han skulle. Han sa det för inte så länge sen, men med ett minne som en guldfisk så kommer man inte ihåg. Syrran ringde och sa till mig att stänga på 3:an och se - där var han ju.

1.22 min in i programmet så ser ni honom.

- Mannen var ute och söp sig redlös i fredags.

- Eller redlös och redlös - han var full.

- På lördagen tog jag mig an mission impossible.

- Att väcka törnrosa ur den djupa sömnen.

- Det var lättare sagt än gjort.

- Jag var full i lördags.

- Första gången sen augusti-10 som jag festade.

- Ja, om man räknar bort brorsans bröllop och kryssningen.

- Då kan ni ju tänka er hur full jag var...

- Inte redlös - men jävligt rolig.

- Enligt mig själv.

- Klockan var 03.32 då jag slog igen de gul-gröna.

- Hampus sa "Hej då" när jag hade sagt samma sak till honom.

- Han fattade antagligen inte vad han sa eftersom våra 1000 försök att få honom att säga det igen inte funkade.

- Ord han nu har sagt är iallafall "titta", "dä", "Hej", "Hej då", "dis" (fisk), "mamma" och "pappa".

- Han står även utan att hålla sig i.

- Gör lite gympa och böjer sig ner för att plocka upp saker.

- Men när han kommer på att han inte håller i nått så sätter han sig ner direkt.

- Om han inte håller i ett papper eller nått annat litet i handen.

- Det är tydligen ett säkert kort om man vill hålla sig stående.

Och jag, jag jobbar garanterat i 2 veckor till fick jag reda på idag (ja, och även efter det.)

Hur jävla underbart som helst!

Jag har gjort veckans vägning- och mätning idag istället. Anledningen till det är att jag ska ut ikväll. Alltså ut-ut! Första gången sen Hampus blev till (augusti-10) som jag är ute och festar. Andra gången sen han föddes som jag dricker alkohol. Första gången var på min brors bröllop. Det är alltså därför jag har gjort vägningen idag istället för imorgon. Den skulle inte vara sanningsenlig om jag hade gjort den imorgon. Bakfull och dan.

Hur som helst så har jag gått ner 0,8 kg denna vecka och har även minskat på alla de ställen på kroppen som jag tar mått på. Om jag är nöjd? Som fan! Nu har jag inte långt kvar tills jag nått målet och om ca 1 månad så får ni in-på-bara-magen bilderna också. Igår fick Ronja se de tre som jag hittills tagit och även hon sa att det var sjukt stor skillnad.

Och det är det kan jag lova.

Min sambo vet hur mycket jag tycker om att jobba. På V-tab. Han är så väl medveten om det att han tänkte att jag nog skulle tycka om att jobba lite extra då jag kom hem från jobbet idag. Omtänksamt eller hur? Så när jag hade tagit ett snabbpass på gymmet och kom hem så upptäckte jag att kylskåpet ekade nästintill tomt så då blev det en tur direkt till affären. Sen bara rullande det på kan man säga.

• Dammsuga hela nedervåningen
• Skura golvet i vardagsrummet
• Diska
• Slänga i en tvätt
• Göra kvällsmat till Kottarna
• Bädda sängarna
• Laga barnmat till Hampus.
• Söva Hampus

Gaaah! Jag hinner inte med. I princip första gången på hela dagen som jag sitter ner är just nu. Första gången det är tyst runt omking mig är just nu. Och just nu ska jag gå och lägga mig för att jobba mitt 8:onde jobbpass imorgon. Jag älskar't!

Och varje gång jag trott mig ha en lugn stund så har det skickats drösvis med SMS till mig och telefonen har ringt hela tiden. Som om folk visste att jag var på G att sätta mig och andas en stund men inte tillåtit mig. Jag hatar't. Inte att få SMS eller telefonsamtal, men dessa touchtelefoner. Det tar ju sååååå lång tid att skriva på dom.

Då jag hade en gammal hederlig knapptelefon så behövde jag inte ens titta på knapparna för att skriva. Det gick i bara farten. Varför ska det göras så omständigt!? Idag fick jag även reda på att jag får vara kvar på V-Tab i sommar också och att dom inte har några planer alls på att inte ha mig kvar.

När man tränat ett tag så vänjer sig kroppen tillslut vid de olika vikterna och övningarna. Då gäller det att man "chockar" kroppen. Antingen genom att öka vikterna. Har man kört 40 kg på dips innan så kanske man ska öka till 50 eller 60 kg. Man kan även göra övningarna i olika ordning varje gång. Då är det inte alltid samma muskler som får slita hårdast i slutet av passet. Till exempel.

Idag "chockade" jag kroppen då jag gjorde plankan. För några månader sen så gjorde jag dom på knä. Sen på tå. Sen blev det att jag gjorde plankan på sidan. Plankan på sidan blandat med dips. Idag körde jag det sistnämnda och sen använde jag ena ribbstolen till att köra plankan och balansera fötterna i ribbstolen. På så sätt kan jag, ju starkare jag blir, klättra högre upp med fötterna i ribbstolen.

Som jag alltid säger; det är de små sakerna som räknas.

Idag får ni bara siffrorna och lite av tårna på bild. När jag la upp bilderna på datorn så såg jag att jag visar allt och lite till då vågen tydligen gått och avancerat till en spegel. Alla valkar, valkarnas skuggor och valkarnas skuggors skuggor. Så blir det när våren kommer och morgonsolen skiner utanför sovrumsfönstret.

Vågen visade på - 0,4 kg denna vecka och jag har sammanlagt gått ner exakt 7 kg nu. Bara 2,6 kg kvar. Jag har 1½ månad på mig att klara det på. Fixar jag det? Jag tycker ju att det är bra att jag inte rasar i vikt eftersom jag då vet att jag även fått endel muskler. Men tanken är alltså att jag ska gå ner 0,4 kg/vecka (minst) fram till den 29 maj.

Det kan gå.

Trots att det idag är "min dag" då jag bara kan sitta i soffan och bara va + att jag även kommer att få sovmorgon i morgon, så känner jag att jag nog bara kommer orka titta på ett avsnitt av "Walking Dead" innan John Blund får omkull mig. Idag är jag inte svår så.

Fick till ett riktigt bra träningspass idag efter ett hårt arbetspass. Jag är lika nöjd med båda. Man ska känna att man gjort nått och det känner jag minsann. Mina vadmuskler är hårda som sten men armar och axlar ligger inte långt efter dom heller. Gött! Och här har jag gått och haft små-ångest över att jag inte tränat sen i måndags. Pytsan! Fan vad nöjd jag är.

Nu ska jag sova, för det blir en tidig morgon även imorgon.
Wooho!!!

Detta är första gången, sen igår morse, som jag sätter mig ner och bara... är. Nu! De senaste 37 timmarna har jag antingen suttit i en bil, gått omking i dessa dojjor, duschat, ätit eller sovit. Jag kan säga så här att;

• Bensinen är sjukt dyr. Det vet ni nog om ni sjäva har körkort och bil.
• Mina fötter luktar inte hallon och grönskande blomsteräng efter en dag i dom skorna. Knappt att duschen rår på't.
• Jag är mätt och belåten. Har även fått lägga till lite mer kolhydrater i min kost för att inte svimma där jag står och går.
• John Blund vägrar att ligga med mig om jag inte tjatar på han förbannat mycket.