Alla har vi olika grad av behov av att ha kontroll. Vissa typer av kontrollbeteenden är helt normala, medan andra klassas som tvångstankar eller kontrollbehov. Det kan handla om att känna sig tvungen att dubbelkolla att apparater är avstängda, ofta fråga efter andras åsikt eller ha en stark känsla av att behöva upprepa sig. Att ha kontroll över våra liv tycker de flesta av oss är något bra. Det är när tankarna ger en ångest som det liksom har gått lite för långt.
Jag lider själv av kontrollbehov. Jag kan inte säga säkert att jag haft det tidigare i mitt liv, det har jag inget minne av, men jag vet att det blev
uppenbart för mig själv för snart 2 år sedan i samband med
Hampus födelse. Där jag inte hade någon som helst kontroll, det var koas runt omking mig och jag avskärmade mig mer och mer från det som jag tyckte var obehagligt.
Mitt kontrollbehov innebär inte att jag på något sätt vill ha kontroll över en annan människa och det gör mig frustrerad när vissa människor i min närhet får för sig det trots att jag gång på gång förklarat att det inte är så. Det innebär endast att jag vill ha kontroll över mina tider, situationer jag kan hamna i, mina rutiner - över mig själv. Några exempel på ångestframkallande saker ang. detta är:
- Jag har ångest för att det ska börja brinna.
Eller att någon ska bryta sig in hemma hos oss. Att jag ska hamna i en situation där jag snabbt måste få ut barnen från lägenheten. Jag har gått så långt att jag har en flyktväg redo i tankarna om det skulle behövas. Det lugnar ångesten lite då jag i så fall vet exakt vad jag ska göra om jag skulle hamna i en sån situation.
- Jag tycker inte om när det är stökigt eller stora folksamlingar.
Detta kopplar jag direkt till Hampus födsel då det just var mycket folk (9 sköterskor + läkare, Danne & jag) i ett litet rum, det upplevdes stökigt och jag hade ingen som helst koll på något annat än att Danne mådde bra.
- Jag är en rutinslav.
Mest rutiner som handlar om barnen (att de äter frukost, mellis, lunch & middag på speciella tider) men även att jag vill ha en uppfattning av hur lång tid saker jag ska göra kommer att ta. Jag tycker om att få spontanbesök här hemma, vilket kan verka dubbelmoraliskt då jag har svårt att slappna av om jag inte vet i förväg vad som skall hända. Även detta kopplar jag till Hampus födsel.
Detta är saker som jag själv är medveten om, som jag inte tycker om med mig själv och som jag jobbar med att få bort. Jag har kommit en bra bit påväg, men än finns det en del att jobba med. Har jag bara människor omkring mig som förstår att det faktiskt inte är dom jag vill kontrollera utan mig själv, folk som tar mig på allvar och inte skrattar bort det och människor som får mig att utmana mig själv så kommer resten sen.
Fan vad strongt av dig att dela med dig av detta. Jag tror att många fler än du har dessa känslor trots att de inte berättar om det eller ens erkänner det för sig själva.
Jättebra skrivet! =D