Det kallas visst för karma.

 
Det är de små sakerna som räknas. Det är något som jag håller fast vid. Det är de små sakerna som gör de största skillnaderna i längden. Oavsett om det är positiva eller negativa saker. Allt man gör kommer såsmåningom tillbaka till en. Det kallas visst för karma.
 
Däremot så tycker jag att den där karman ibland kan ta lite väl lång tid på sig att hitta tillbaka till vissa människor. Människor som skulle behöva en rak höger för att vakna upp och inse att man inte behandlar andra hur som helst. När dessa tillåts att fortsätta bete sig precis så illa som de alltid har gjort. Att de tillåts förstöra för underbara människor i sin omgivning utan att på något sätt påverkas av det. Och har man någon gång haft med dom att göra så lämnar de så pass djupa spår efter sig i själen att de blir svåra att läka. Om de någon gång gör det... Vart fan är den där karman då?!
 
Jag kan genomlida mycket själslig smärta för de jag älskar. Ta ett steg tillbaka och hålla mig i bakgrunden för att de på så sätt ska kunna läka sina sår som den där karman inte hjälper till ett dugg med. Låta dom veta att jag finns där. Om jag kunde så skulle jag ta all smärta, vrede och tyngd ifrån deras axlar, ta på mig karmans jobb och ge allt det onda till de där förbannade människorna som har så lätt att förstöra för andra. Så pass mycket att det påverkar de oskyldigas sätt att leva och vara.
 

Kommentera här: