Wanna know my secrets?

Jag är en sån där person som kan rycka på axlarna åt saker som skulle ha kunnat hända mig och jag tänker "Äsch, det gick ju bra iallafall.". Men när mina barn på ett eller annat sätt är inblandade så ser jag rött och det där lilla Äsch:et byts ut mot ett "Tänk om..." istället.

 

Imorse när Hampus skulle till dagis så dyker det upp en bil från vänster och jag blir tvungen att bokstavligt talat ställa mig på bromsen för att inte få in bilen i sidan. En skoltjej och hennes kompis som antagligen var sena till gymnasiet. Det var iallafall där jag hittade bilen då jag hade lämnat Hampus på dagis, även vi sena men jag var iallafall tillräckligt vaken för att kunna köra min bil. Vart tjejen hade fått sitt körkort ifrån är ju frågan...

 

Denna lilla skolflicka kommer iallafall hitta en mycket arg lapp på förarrutan när hon ska åka iväg igen och kommer att få hem en anmälan i brevlådan. Och P O F F så blev hon av med körkortet som hon inte skulle ha fått från första början.

 

Hade hon smällt in i mig och det då hade hänt mina barn något, så hade inte bilarna varit det enda som hade blivit demolerat just då kan jag säga. Idiot-jävel!