Slutet på en era eller två.
Idag har det hänt grejer förstår ni. Både bra saker och lite... sorgsna(?). Vi kan börja med att beta av den lite sorgliga händelsen så att vi avslutar det här inlägget med positivitet och jubel. Det är alltid bra att avsluta glatt, då det är det som man kommer ihåg.
Negativt:
Eller lite sorgligt kan man väl mer säga att det är. Idag slängde jag in de sista föräldrapenningdagarna som jag hade kvar för Elias. 17 st var dom och de skulle ha brunnit inne om 3 veckor, då han fyller 8, om jag inte hade ansökt om dom nu. (Nej, jag vet - inga dagar samtidigt som man jobbar - men jag jobbar inte heeela tiden och så finns det helger med). Det är inte sorgligt att få några ynka kronor mer i inkomst i juni/juli. Småpotatis men ändå.
Det sorgliga är att jag än en gång påminns om hur stor Plutten börjar bli.
Positivt:
Det var 9 år sen jag tog studenten. Det skulle varit 10 år egentligen men jag hoppade av 3:an och flyttade upp till Gävle och bodde där i 6 månader och började om 3:an hösten därpå. Hur som helst; i nio år har jag haft ett samlat slutdokumet, vilket innebär att jag inte hade godkänt i alla kurser som behövdes. Inte för att jag hade problem med att hänga med, tvärtom faktiskt då jag har halv-fotografiskt minne och lär mig saker jättelätt. Jag var en slacker och hängde hellre i caféterian än i klassrummet. Dumt, tycker jag så här i efterhand då det är så jävla enkelt att sätta sig i en bänk och hänga med på lektionen 1-2h/lektion.
Idag fick jag betyget D i kursen Medicin 1 och har härmed ett fullständigt slutbetyg!
Stort grattis till ditt slutbetyg, bra jobbat av dig!!!
Hållet med att det känns konstigt när barnen börjar bli stora, helst vill man ha dem som "knähundar" alltid.