En slags trygghet.
När barnen somnar så här på en så tar jag det som ett trygghetstecken. Att de känner sig så tillfreds med allt omkring dom så de bara lägger sig till rätta och slocknar. En del tycker att barnen inte ska somna någon annanstans än i sina egna sängar, att det räcker med att stoppa om dom och sedan lämna rummet och om de vaknar på natten så ska de även somna om i sin säng.
Jag är inte en av dom som tycker så. Jag sitter gärna kvar hos både Elias och Hampus tills de somnat. Vaknar de på natten och har svårt att somna om så får de komma in och lägga sig i dubbelsängen istället, eller så lägger jag mig hos dom och stannar kvar tills de somnat om. Och att de somnar hos mig i soffan, vilande mot mitt bröst, kan vara något av det mysigaste som finns.
Självklart har vi vissa tider då de helst ska vara i säng och det är inte alltid som man sitter kvar tills de somnat, men de tycks ändå känna sig trygga i hela upplägget. Och bara det att de vet att de får komma in och lägga sig hos oss mitt i natten tror jag är en slags trygghet i sig.
