Jag må vara psykiskt stark - men det klarar jag inte.
De som känner mig vet hur nära jag står min mormor. Hon är min bästa vän, någon som förstår mig fullt ut, som alltid får mig på bra humör och jag skulle göra vad som helst för henne. Hon har varit sjuk i några dagar och jag har varit väldigt nedstämd och orolig pga det. Hon är fortfarande inte helt återställd - men mycket bättre.
Igår lämnade jag Hampus & Elias med Danne och så åkte jag och hämtade hem henne från sjukhuset. Det gör ont att se henne vara så trött men ändå hålla humöret uppe. Det är min mormor det; envis, godheten själv, klagar aldrig och sätter alltid andra före sig själv. Nu har jag beordrat henne att hon enbart ska fokusera på sig själv så att H O N mår bra.
Händer det henne något så rasar hela min värld.
Då spelar det ingen roll hur psykiskt stark folk säger att jag är.
Det är mer än vad jag skulle klara av ♥