Wanna know my secrets?

Jag har en regel till mig själv då jag bloggar - skriv aldrig nått då du är riktigt upprörd. I detta blogginlägg går jag emot mina egna principer lite, men bara lite då jag inte är väldigt upprörd utan "bara" smått irriterad...

 

Senario: ett gäng med barn står och spelar fotboll med en vuxen, har jätteroligt och trivs i varandras sällskap och är helt inne i leken. Plötsligt får den vuxnes sambo för sig att deras hund nödvändigt måste ut och hälsa på alla barnen, varav ett av barnen är väldigt rädd för större hundar.

 

När sambon efter ett tag säger att hunden ska få vara med, att han ska få springa löst och jaga bollen, så avbryts hela leken och barnet som är hundrädd vill inte längre vara med och leka pga sin rädsla. Då säger den person som från början tog ut hunden att "han får väl ta och vänja sig vid hundar."

 

Hur fan tänker den där människan egentligen?! frågar jag mig då. Om barnen leker och har roligt innan hunden kommer ut varför i hela jävla helvetet är det barnet som ska behöva anpassa sig efter hunden?! Hunden ska lyda under människan - inte tvärtom, och i detta fall hade inte hunden där att göra över huvudtaget.

 

Vissa är rädda för ormar, andra för clowner och endel för just hundar. Är man rädd för något, och känner ett så starkt obehag inför det, så ska man verkligen inte tvingas in i en situation då man utsätts för just det. I terapi eller andra situationer då man är förberedd på det själv - ja, men inte när man är oförberedd och dessutom mitt uppe i en lek där man har hur kul som helst tills man ställs öga mot öga med något man är väldigt rädd för.