Wanna know my secrets?

Elias när han var ungefär 1½ år.

Om en vecka börjar min trollunge i skolan. Inte Hampus då - den andra trollungen. Killen som det är på tiden att jag klipper av den osynliga navelsträngen till och börjar fatta att han faktiskt inte är så liten, som jag vill att han ska vara, längre. Han kan väl inte redan vara så stor att han ska börja nollan/lekis/F1:an (vad kallas det nu förtiden?).

Det är otäckt. Kanske är det jag som tycker att det är jobbigare än vad han tycker men på dagis känns det som att man har mer koll på vad som händer och hur ens barn blir bemött av andra barn än vad man har på skolan (trots att dagis inte alls är perfekt det heller).

Kommer han bli mobbad för att han är så på sig och framåt? De andra barnen kanske tycker att det är jobbigt och stöter ut honom. Kommer han göra andra barn illa och bli en mobbare? (barn kan vara riktigt elaka) Kommer barnen ta hans fina HipHop keps, som han är så stolt över, och kasta den i toaletten?

Jag vill skydda dig från allt det onda i livet, vill aldrig se dig gråta eller höra att du gjort någon annan illa. Kunde jag så skulle jag ha stannat tiden för länge sen och låtit dig förbli min glada lilla Plutt som inte skulle behöva ha någon som helst aning om hur svårt livet ibland kan vara. Men det är inte jag som bestämmer...