Besök utan öronproppar sker på egen risk.

 
Förstår ni hur mycket jag njuter av att åka till jobbet? Trots att vägen dit tar högst 10 minuter så är det ena riktigt sköna minutrar. Bara jag, vägen och med musiken på hög volym. Ingen som tjatar sönder mina öron och ingen som rycker och sliter i mig.
 
För det är just precis så det är att vara hemma. Tro nu inte att jag inte tycker om att vara hemma, för det gör jag, men det är så förbannat jävla skönt att få ett avbrott från:
  • Att ha någon som går bakom en vart man än går, för att sedan ha samma person/er gående jätte långsamt framför en när man går tillbaka samma väg.
  • Att inte kunna sätta sig ner utan att det kommer två Kottar som flyger på en och sedan bråkar om vems mamma det är.
  • Att höra "Mamma. Mamma? M A M M A ! ... Vad gör du?" när man sitter på toaletten någon sekund längre bara för att få vara själv en stund. Eller när man bara råkar vara utom synhåll ett litet tag.
Jag älskar mina grabbar, det gör jag. Så mycket att jag ibland inte vet vart jag ska göra av alla känslorna och det känns som att bröstet ska sprängas. Men på senare tid så vet jag inte riktigt vad det är med dom. Danne duger enbart om de vet att jag inte är hemma - annars är det bara mamma heeela tiden.
 
Och det där jag nämnde igår om att de är bra på att tjata sönder folks öron - jag kommer vara döv innan jag fyller 30 om detta ska fortsätta. Men snart börjar dagis och skolan igen och jag har stora förhoppningar på att det kommer råda bot på den där rastlösheten som gnager i dom.
 
Tills dess så råder jag alla, som kommer hit, att ta med sig någon form av hörselskydd.

Kommentera här: