Hampus 2 år.

För 2 år sen föddes det en liten kille som fick namnet Hampus. Varför han fick just det namnet var för att hans mamma och pappa hade valt varsitt namn. Hans pappa skulle få bestämma om det blev en tjej och mamman och bebisens storebror om det blev en kille. Det blev en pojke.
 
Vid den här tiden för exakt 2 år sedan så låg den då 1,5 h unga, lilla killen tryggt i sin pappas famn och väntade på att hans mamma skulle vakna. De båda fick vänta i ungefär 2 h till.
 
Idag är den lilla killen en glad prick 90% av tiden. Han är otroligt omtänksam och lika envis som sin mamma. Han har blivit uppvaktad av släktingar och vänner hela dagen och det var en glad och trött Knodd som somnade på ca 10 minuter.
 
Tack alla som varit här och uppvaktat honom.
Och även tack till er som grattat genom SMS, fb eller kort!

Idag tänker jag så här:
Min dödsångest finns fortfarande kvar. Inte lika stark men den finns där i bakgrunden. Men efter tre tidigare missfall, en fruktansvärt jobbig graviditet och sedan då en nära-döden-upplevelse vid förlossningen så klamrade det där lilla pyret sig fast och vägrade ge upp. Det var liksom nån mening med att just han skulle finnas i denna värld och trots att jag trodde att det var omöjligt att älska någon lika mycket som jag redan älskade Elias så älskar jag mina barn exakt lika mycket. Det är inget snack om saken.
 

Kommentera här: