Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.



En regning dag i november, då Johanna och jag hade avverkat en loppistur, så fick jag veta att hon och David skulle gifta sig. Jag blev så glad att jag började lipa där - rakt opp-o-ner. Jag ammade fortfarande så jag skyller på att det var hormonerna som gjorde mig extra blödig, men det är ju inte riktigt hela sanningen. Lycka för deras skull snarare.

Det dröjde inte länge innan Johanna frågade mig om jag ville sjunga deras låt på bröllopet. En låt som David för flera år sen sa "Om vi någon gång gifter oss så vill jag att vi ska ha den här låten." Jag sa att jag ville fundera att tag då jag tidigare hade sagt nej både till mamma och till Johanna (Gren) att sjunga på dessa bröllop. För ca 3 veckor sen så tackade jag ja.

Idag var deras stora dag och då jag, som ni läst, har varit/är  genom förkyld och hostar lungorna ur kroppen så var jag nervös för att få en hostatack mitt i låten och förstöra den för dom. Jag behövde inte ha oroat mig - det gick jätte bra. Så bra att t.o.m Elias och Danne fick tårar i ögonen och bruden och flera av gästerna grät. är det bra. Jag hade svårt att titta på Johanna då jag visste att jag skulle börja lipa då gråten satt i halsen (blandat med hostan) hela tiden. Låten jag sjöng var denna.

Stort grattis till brudparet.
Ni vet att vi älskar er ♥

Kommentera här: