Hela Livet Är En Trotsålder
Vad jobbigt det är när man sätter sig ner på kvällen, då barnen gått och lagt sig, och man kommer på att den mening som kommit ur ens mun flest gånger under dagen är Nej, du får inte. Att man haft en sån dag då man är en jävla tjatkärring som bara upprepar meningar som:
"Nej, du får inte hoppa i soffan"
"Nej, du får inte spela tv-spel innan maten"
"Nej, du får inte äta det som finns kvar från ditt lördags godis innan du ätit middag"
"Nej, du får inte spela tv-spel innan maten"
"Nej, du får inte äta det som finns kvar från ditt lördags godis innan du ätit middag"
Saker som killen texten handlar om egentligen vet mycket väl att han faktiskt inte får göra. När han sen upprepar samma fråga eller gör samma sak om och om igen så säger jag till honom att det inte är någon idé att han tjatar för han får inte göra så. Men jag då, som också säger samma sak om och om igen - jag är ju också tjatig.
Vi har allt haft våra små dunster här hemma idag, den trotsiga sexåringen och hans lika trotsiga morsa. För att inte tala om den trotsiga bonuspappan, han kan allt han också. Fattas bara att lillebror kommer in i en trotsperiod han också. Men hey! Imorgon är en ny dag och då tar vi nya tag och hoppas att den blir lika bra som dagen var idag.
Vi har allt haft våra små dunster här hemma idag, den trotsiga sexåringen och hans lika trotsiga morsa. För att inte tala om den trotsiga bonuspappan, han kan allt han också. Fattas bara att lillebror kommer in i en trotsperiod han också. Men hey! Imorgon är en ny dag och då tar vi nya tag och hoppas att den blir lika bra som dagen var idag.
Men att jag kan sätta mig ner på kvällen och säga:
Idag har jag minsann inte varit en lika tjatig mamma.
Idag har jag minsann inte varit en lika tjatig mamma.
