. Lipsill .
Strax efter kl 18 så ringde det på dörren här hemma. Utanför stod en man som räckte över denna till Danne. Från mamma till mig ♥ Efter att ha tjutit i princip hela tiden sen jag skrev det förra inlägget så passade jag på att tjuta lite till. Jag har ingen energi att ta av längre och jag orkar inte hålla humöret uppe.
Jag vet att jag har så otroligt många underbara människor omkring mig - min familj, Dannes familj och mina vänner som är ett stort stöd. Flera av er läsare är också ett otroligt stöd. Detta uppskattas något otroligt mycket. Jag har bestämt mig för att jag ska gråta ut ordentligt idag och imorgon tar jag nya tag igen. Då väntar ett möte på MVC och jag behöver samla lite kraft så jag har orken att kämpa vidare i allt detta.
Jag tycker så jävla synd om dig/er, inte för att det hjälper dig på något sätt alls. Men det känns tungt i hjärtat när jag tänker på vilket mardröm din gradivitet varit och är. Det är en sådan tur att det som man får till slut är en så stor gåva att det gör det värsta helvetet värt det hela.