. Dödsångesten .


Fick en inte så rolig start på dagen idag. Jag vaknade ur en dröm då jag var tillbaka på förlossningen och operationsbordet. Då jag i drömmen kunde höra mina och Hampus hjärtslag dunka genom en EKG-maskin någonstans, så vaknade jag och satte mig käpprakt upp i sängen. Första gången som jag drömmer om förlossningen.

Konstigt då drömmar speglar ens undermedvetna och jag går och tänker, på det som hände, var och varannan dag. Jag borde väl drömma om det oftare? När folk frågar om det och jag berättar så känner jag hur halsen snör sig samman och tårarna är påväg att titta fram. Då skjuter jag det ifrån mig igen och klumpen i magen blir på så sätt ännu större. Dödsångesten.

Kommentarer:

1 Steffy:

Vad hemskt. Hoppas det snart blir bättre.

2 Malin:

Du behöver nog gå å prata med någon, dom erbjöd mig en psykolog efter ja fick min minsta, hon fastnade med axlen och de tog ett tag innan dom fick ut henne, men ja märkte inte så mkt av de, de va inte så traumatiserande för mig, men de har de ju varit för dig, så ja skulle nog gå å prata med barnmorskan som förlöste dig eller nån av dom som var med. Så du kommer över dödsångesten. Du har en ny liten bebis som behöver all din styrka..

Lycka till!

3 Linda:

Usch, för mig dröjde det över ett år innan jag ens kunde tänka på dotterns förlossning utan att bryta ihop - och då var jag inte med om något så dramatiskt som du. Inte på långa vägar. Jag tycker också att du borde prata med någon. BVC och/eller MVC hjälper dig gärna med en kontakt till en specialist. Hör med dem (om de inte erbjuder det självmant)!

4 Johanna H:

Håller med Malin! Du måste prata med någon om detta. Det är inte bra att gå och dra på detta, det är en stor sak! Finns här om du behöver!

Kommentera här: